EkonomiNyheter

Företagen kan rädda sig själva genom avgift på utdelning

Carl Schlyter

Carl Schlyter skriver i Dalademokraten om ett förslag på vad samhället kan göra istället för att bara privatisera vinster och socialisera förluster.

* * *

Företagen kan rädda sig själva genom avgift på utdelning

Oavsett varför en kris uppstår ska alltid staten tömma sina kistor för att klara krisen. Tidigare har kriser bottnat i avregleringar av kapital som skapat lånefester och skuldkriser. Eller så brister en bostadsbubbla och risktagande företag behöver stöd. Nu kommer en pandemi som många har varnat för men som ändå får anses vara oväntad och framförallt oplanerad.

Plötsligt visar det sig att stora delar av näringslivet står utan marginaler. Nu pumpas hundratals miljarder in i bankerna. Skattelättnader, hyresstöd, lönegarantier, hjälpåtgärderna staplas på varandra och miljarder går från statens budget.

Finansminister Ann Wibble sa att alla svenskar borde ha en årslön på banken. Vi medborgare borde ta ansvar för att planera för kriser. Men hur ser det ut för företagen?

De senaste fem åren har börsens bolag sammanlagt delat ut över 1000 miljarder kronor, en ofattbart hög summa. De om någon, har råd att ha en årsutdelning på kontot. Ständigt talas det om privatiseringar och ständigt säger man att bara marknaden får sköta något så ska det bli effektivare och billigare. Men varför ska näringslivet ständigt få använda staten som ett socialistiskt försäkringsbolag vid kriser?

Det är dags att införa arbetsgivarfonder! Låt tio procent av utdelningarna (förslagsvis i bolag med fler än 100 anställda) i svenska företag gå till en fond som förvaltas av näringslivet själva. Målet ska vara att de ska kunna rädda sig själva vid nästa kris. Om de vägrar rädda sig själva frivilligt bör staten införa en krisfond för näringslivet som finansieras med hjälp av skatt på utdelningar, så att en fond som är stor nog att rädda dem genom varje kris är uppbyggd. Fonden bör då också användas för att i en kris påskynda omställningen av företagen för att klara klimatkrisen.

Den som tar en medveten risk att genom stora utdelningar tömma bolagets kassakistor bör inte räddas av staten. Av oss medborgare ställs ständigt krav på att i god tid gå med i a-kassa för att få hjälp om arbetslösheten slår till, sälja sina tillgångar innan man får försörjningsstöd eller försäkra huset annars förloras allt vid en brand? Varför ska då staten rusa in och hjälpa annars lönsamma bolag vid varje kris?

Näringslivets toppar förespråkar marknadslösningar för stat, kommun och medborgare, men sina egna problem löser de med ren socialism. Eller snarare den sämsta formen av socialism, privatisera vinsterna och socialisera förlusterna.

För många år sedan föreslog Socialdemokraterna löntagarfonder, vilket skapade en nyliberal motoffensiv. Ständigt har marknaden sedan dess trängt djupare in i vård, skola och omsorg. Där marknaden däremot borde göra sitt jobb, att hålla igång de stora företagen där kvarstår staten som givmild donator.

Arbetsgivarfonder är en vinn-vinn-vinn lösning. Företagen, om de tror på sina egna läroböcker, kommer finansiera sina egna stödpaket mer effektivt än vad staten kan. Vanligt folk och småföretag kan få statens stöd vid kris istället för storbolagen. Men även en säkerhetspolitisk vinst uppstår. Börsfallen vid kriser dämpas och risken för att icke-demokratiska länders statsfonder köper upp strategiskt viktiga bolag på rea minskar.

Många spår att det kan bli liknande kriser framöver. Alla marknadsanhängare borde mobilisera sig för en ny 4 oktober-rörelse och kräva arbetsgivarfonder. Socialismen är ju kommen! Det är dags för en privatisering av räddningspaketen.

Carl Schlyter

Partiet Vändpunkt